onsdag 30 mars 2011


Hej igen

Igår åt jag och Julia lunch med en av mina bästa vänner och hennes dotter. Hon berättade historier som hon hört. Om barn som blir kidnappade och föräldrarna ser dem aldrig igen. Det finns inget värre. Bara tanken på att jag inte skulle få se min fina vackra underbara skrotboll igen får mig att gråta, och direkt går jag in och tittar på henne när hon nu sover middag med täcket över huvudet.(precis som jag också sover) Snart fyller hon 1 år. Hur kan det vara så? Hur kan det ha gått 1 helt år redan? Jag ska kolla almanackan igen. Måste ha blivit fel. Jag vet att jag bloggar skitlite , beror på att jag inte haft något, varken dåligt eller bra att säga på ett tag. Jag har varit som vädret ett tag. Grå och trist. Men vi får väl se nu när man ser solen ibland :) Jag är förresten så jävla 2008, jag har köpt en spikmatta. Satan ont gjorde det och det gör det först men sen blir det varmt och faktiskt riktigt behagligt.