måndag 19 april 2010

Julia

Ni vet att jag skrev i förra inlägget att jag fick en blödning och fick åka in på sjukhus och läggas in för obervation, fick ju åka hem dagen efter. Jag skrev också att doktorn??? inte skulle skriva ut mig om han inte var säker på mitt tillstånd. Det var mer än lagom naivt av mig att skriva så. Jag blev utskriven på onsadgen och så här såg torsdagen ut:

Jag sov till nio, och vilade mig resten av dagen och försökte komma fram till hur jag skulle göra på kvällen då min lillebror fyllde 24 år och skulle bjuda på fika. Jag lagade lite middag och väntade på Dennis som skulle komma hem kl 17:00. vi åt mat och jag fixade med lillebrors födelsdagspresent. Sen bestämde jag mig för att vi skulle åka hem till honom och hans sambo. Tack gode gud för att jag tog det beslutet.

Vi satt i soffan och fikade och pratade med släkt och vänner hos brorsan, jag drack bara vatten för jag hade ett illamående som inte ville släppa. Fick för mig att mitt vatten var för varmt så jag gick efter brorsan in i köket och skulle hämta nytt men stannade till hallen för att ta lite nässpray för jag har inte kunnat andas utan det under hela graviditeten. Då kände jag som jag gjort dagen innan, en känsla av jag kissade på mig och trodde än en gång att det var det jag gjort.Inom 30 sekunder så hade hela byxorna blivit genomsura. Jag såg ner på mina strumpor att det var blod som rann utmed benen. Jag vet inte varifrån lugnet kom men jag pratde med både förlossning och ambulans och ambulansen var där på ingen tid alls. Därföt är jag så glad att vi var hos bror min för han bor väldigt nära sjukhuset! Dom körde med blåljus och var där på nolltid men då hade jag börjat tappa mitt lugn för jag förstod jau att nu var det fel på riktigt.

Jag vet att jag tappade allt inne i en sal med massor av sköterskor och folk, jag bara grät hejdlöst, och blodet fortsatte rinna. dom klippte upp mina kläder tog mina smycken (2st) gav til Dennis som ju var där inne med mig hela tiden. Jag kunde inte sluta gråta för jag trodde att Hoppsan var död. inne på operationsalen vet jag att spydde och jag vet att jag var livrädd för att inte Dennis fick vara med längre. sen minns jag inget mer.

Jag vaknade på uppvaket och var i samma sinnesstämning jag var i när jag somnat. Vet inte hur jag lugnade mig... men på något sätt gjorde jag det. Dennis kom in och satt med mig medans jag förökte nyktra till.. mycke droger i blodet tydligen. Dom berättade för mig att vi fått en dotter som vägde 2914 och mådde bra. Det var det finaste jag hört någonsin. Sen fick jag veta att det var något virus på neonatal avdelningen på mälarsjukhuset, så hon fick köras till Västerås och Dennis skulle åka efter men jag fick inte åka med dit för jag hade klarat allting md nöd och näppe, förlorade 2liter blod och hade fått en mass nytt blod nyss. dom kom inmed Hoppsan på uppvaket och la henne på mitt bröst men jag var så groggy att jag knappt fattade.. dom tog henne och åkte. Dennis satt med mig en stund innan han också fick åka.

Hoppsan lever och mår bra hon heter egentligen Julia Ellen Wilma Shyamalie Andersèn och föddes på sin morbrors födelsedag den 15 april kl 20:22 med akut kejsarsnitt.hon är det finaste som finns jag tittar på henne och vill bara gråta.Jag älskar dig Julia.

Till doktorn som skrev ut mig i onsdags vill jag bara säga att där hade du tur din inkompetenta idiot. Vi höll på att stryka med båda två.

På fredag eftermiddag fick jag återförenas med min nya familjemedlem på neonatalen i Västerås och där är jag kvar fortfarande och längtar hem men här skrivs vi utifrån när tiden är inne. vi hörs snar kram Julia Jenny Dennis

2 kommentarer: