torsdag 15 april 2010

en vidrig natt

I tisdagskväll var Dennis jättetrött och gick la sig innan nio och läste, det är inget konstigt med det då han går upp halv fem varje jobbdag....ORKA??? Jag hade min heliga stund, desperate houswifes, det är en timme varje vecka som jag inte svarar i telefonen eller ens går ut om så brandlarmet sätts igång... när första reklamen pausen kom så trodde jag att jag kissade på mig? Vafan? jag gick ut ibadrummet och såg att det var blod som rann nerför benen??? HJÄLP!! jag har blivit varnad för att sådant kan hända eftersom jag har föreliggande moderkaka vilket innebär att den ligger delvis för utgången. Men även om jag blivit varnad så blev jag ändå livrädd och helt säker på att Hoppsan inte finns längre. Jag gick in till Dennis och sa att jag blöder, då svarar han helt nyvaken: Vartdå? hmm.. GISSA!!! Stackarn fattade inget när jag bara sprang in så där.

Jag ringde till förlossningen och sa vad som hände och dom sa åt mig att komma in direkt, blodet rann och jag gick liksom utanför min kropp för jag var relativt lugn ändå, vi satt i bilen och Dennis körde och svor åt varje rödljus. När vi kom upp så stod sköterskorna beredda med mätare och alla möjliga redskap som jag inte vet vad det var... där låg jag i blodet i nästan tre timmar innan doktorn kom... man kan ju inte annat än att tycka att det borde satsas mer pengar i sjukvården... inte läkaren eller sköterskornas fel för dom gjorde allt dom kan.

Dom frågade om vi haft samlag????? fult ord!! och det hade vi inte! Ska nog aldrig ha det igen efter den här graviditeten, dom säger jämt att vi inte får ha det eller frågar om vi haft det.. tror folk inte att vi gör annat? Men i alla fall så var det moderkakan som bråkade och gjorde så att jag blödde, och jag blev kvar för observation över natten.

Hoppsan förstör alltid alla tester och ultraljud för hon kan inte ligga still och läkaren hinner knappt med att mäta henne. Och maskinen som man lyssnar på hennes hjärta ska vi inte tala om... hon fick hicka och sparkades och höll på så vi fick jättekonstig kurva...

Men på onsdag efter att mitt tjat gett resultat så fick vi åka hem vid fyra, dom skulle aldrig släppa hem mig om dom inte var säkra. Men när det händer sånt här så upplever Dennis och jag total maktlöshet och önskar bara att Hoppsan och jag kommer ur det med livet i behåll, kanske låter dramatiskt men det kan gå riktigt illa om jag inte sköter mina kort rätt. Jag vill tacka för all omtanke och kärlek ni ger oss. Vi behöver det verkligen. Tack

Vi åt hamburagre från max, vi (jag) hade ätit på sjukhuset och jag hade klagat över maten inte var god innan jag ens smakat... den såg ut som dagismat och jag ville inte ha!! Jag tog ändå ett lass och jag åt allt!! Höll nästan på att slicka tallriken efteråt. Dennis petade lite i maten och kastade bort! Men vi åt ju hamburgare sen och vid sju var vi så trötta så i gick och la oss. Jag vaknade nio i morse... med några avbrott på natten men det får man räkna med i 8 månaden..

1 kommentar:

  1. Hej vännen!! Lider med dej men det låter som du har rätt inställning så det kommer att gå bra för er alla!
    Ska jag berätta en "lustig" grej?? Vi har en "polis" till i huset!! Att dom orkar.
    Ta hand om dej nu så kommer allt att gå bra. Kraaaaam Märit

    SvaraRadera