tisdag 15 december 2009

Wilma



När jag fortfarande bodde hemma så tjatade jag och min lillebror på våra föräldrar att vi måste absolut ha en hund för vi lovar att gå ut med den när det regnar och så ska vi plocka ur diskmaskinen, dammsuga och inte ska vi bråka om något heller, Vi ska bli såna där fina barn som man ser i amerikanska filmer.

Det blev inte så...

Men våra föräldrar ville ha en hund dom också, för vi har haft hundar och katter och alla möjliga och omöjliga djur sen vi var små och inte kunde tjata själva.


Så vi fick en liten golden retriver valp som fick heta Wilma. Men det vart så att det var mamma som tog hand om Wilma, inte så mycket för att vi inte ville men för att Wilma helt enkelt blev hennes hund, hon köpte nalle puh saker till henne (för hunden hade sagt till henne at hon tyckte om nalle puh??) och när mamma låg på sjukhuset så pratade hon i telefon med Wilma som ju givetvis hade en trådlös telefon..


Men när mamma gick bort så blev det pappa som fick ta hand om Wilma och dom gjorde allt ihop.. hon fick finfrukost på helgerna (hon fick nog finare mat än vad jag brorsan fick) och följde med honom överallt.


I lördags när vi kom hem från Dennis brorsdotters kalas i Strängnäs, kom min lillebror och hans sambo hit och var helt förstörd.. Han berättade att Wilma inte längre finns. Man säger ju att djur blir SOM en familjemedlem.. det är inte sant för djur BLIR en familjemedlem. När dom sen inte längre finns blir tomrummet helt outhärdligt. Vi har ju haft många djur jämt och hela tiden men detta är den delen som jag aldig vänjer mig vid... inte för att man ska det!!


Men eftersom att det var mammas hund så dog den sista biten av mamma nu, visserligen finns hon ju i minnet men ändå.. Men mamma är på andra sidan och får ta hand om alla våra djur som kommer dit... då har hon fullt upp nu!! Blev nog ett kärt återseende!

Den översta bilden är min pappa och Wilma på fiskeresa och den under är min lillebrors sambo Ellinore och Wilma på promenad


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar